S/Y LUSEN

Dover

I vår strävan att komma till Västindien så lämnade vi igår, tisdag, Dover för att komma vidare till Eastbourne. I vanlig ordning kollade vi av tre olika vädersiter på internet för att se så att vi inte fastnar i något oväder, prognoserna visade ”bara” lite vanlig motvind på ca 10 sekundmeter så vi gav oss iväg. Till Eastbourne hade vi 45 distans och räknade med att det skulle ta oss i runda slängar 11-12 timmar.  Vi åkte så fort dom öppnade slussportarna in till gästhamnen och svängde vänster efter att rundat den långa piren ut från Dover. Mötte ju som vanligt motvinden och motvågorna men stävade på västerut. Till och med engelsmännen är förvånade över dessa långdragna västliga vindar som varit i veckor nu. Efter ett par timmar så hade vi inte ens kommit halvvägs förbi första hörnet som heter Dungeness, vinden tog i ytterligare så vi bestämde oss för att ” ge upp” och vände båten för att styra in i en liten fiskehamn som heter Folkestone. Väl där visade det sig att det var en ”drying harbour” som alltså torkar ut 2gånger per dag till minus 1.7 meters djup. Det funkar ju lite dåligt med Lusen som har lite dålig balans när den står ensam på kölen, i England fuskar dom såklart och har dubbla kölar som är ganska långa så båten kan förbli stående på botten. Hamnkaptenen Bob som först bara vinkade åt oss och ropade att vi skulle åka vidare mot Dover, visade sig vara en trevlig kille när vi väl klivit iland och pratat med honom. När vi förklarat att vi inte ville åka mot Dover utan andra hållet så tyckte han att vi skulle ankra upp i hans industrihamn som var 5 meter djup även på lågvatten och åka vidare imorgon. Detta lät strålande så jag skickade iväg Mie att handla lite gott käk och började göra iordning ankare med kätting och grejer. Vi låg utanför en båt med två killar som skötte säkerheten på ett skjutfält i närheten, de såg till att inga snedseglande svenskar skulle komma in i skjutsektorn över havet. När jag nämnde för dom att vi skulle ankra där så tyckte dom till en början att det var en bra ide, men återkom efter en stund och propsade på att vi nog hellre skulle ta oss tillbaka till Dover då hamnen kunde bli ganska stökig vid dåligt väder och framförallt vid högvattnet som skulle inträffa runt midnatt. Vi hade ingen lust att vakna mitt i natten för att ankra om eller bli upptryckta mot någon pir så vi bestämde oss för att vända åter till Dover så fort Mie var tillbaka. Hon kom så småningom med tre kassar mat och till råga på allt så hade hon varit på McDonalds och hade en full meny med glass och allt med sig. Grabbarna i båten bredvid ville åka direkt så vi fick oxå kasta loss eftersom vi låg på deras utsida, mumsade i oss lite glass och tänkte att vi får ta burgarna och stripsen kalla när vi väl kommit fram. Redan när vi lämnat piren insåg vi att det kan bli en spännande resa tillbaka och det tog bara några minuter innan vi hade den första vågen in över båten akterifrån, detta dock på grund av en dålig timing från kapten som missbedömde vågorna. När vi närmade oss målet så var det dags att börja sikta mot hålet i piren, kändes som att vi bara skulle få en chans att komma in annars blåser vi nog vidare till London eller nått liknande. Ville heller inte ligga för nära då piren förmodligen är ganska hård, ropade upp hamnkontrollen och bad om tillåtelse att komma in i hamnen, man måste göra det eftersom detta är tydligen Englands mest frekventa hamn, lite stressad vimsade jag till det och sa att vi ville ha omedelbar tillåtelse till den östra entrén. Svaret jag fick var att det gick inte eftersom det var en färja på väg ut, vilket det är var 20:e minut, skit tänkte jag varför kommer det ut en färja i denna entrén just nu dom brukar ju använda den andra utfarten. Försökte då bromsa vår fart vilket gjorde att vi hamnade galet och hade noll chans att ta oss tillbaka till denna infart. Med hjälp av Mie som nu hade tagit över kommunikationen så konstaterade vi snart att  vi behöver någon form av hjälp så hon fick dom att skicka ut en assistansbåt, själv lyckades jag med nöd och näppe hålla båten mot vinden och vågorna för motor på samma position. Ut kom snart en skapligt stor bogserbåt, bogsering var nog dock inget alternativ, utan han ville mer bara ge oss instruktioner om hur vi skulle göra efter som han hade bra lokalkännedom och det kan vara ganska luriga förhållanden utanför Dovers hamn. Hur som helst så kändes det betydligt bättre med lite sällskap så vi påbörjade vår resa mot den andra infarten, vi fick hela tiden olika komandon,styr söderut kör 200 meter o.s.v. Väl framme i position för den andra infarten så kom vi lite mer i lä för både vind och sjö och lyckades sakta men säkert ta oss in i hamnen, det gick inte fort ca 1.5 knop, så åtminstone 2 färjor fick ligga ute på redden och vänta 15-20 minuter innan vi var innanför piren och ut vägen. Bogserbåten bad oss vid ett par tillfällen att öka farten , men med en 12 hästars motor fanns det inte mycket att göra när gasen redan var i botten sedan länge. Väl innanför piren tog hamnpersonalen över och mötte upp oss för vidare färd mot marinan, förvisso är Dovers hamn ganska stor men det tar normalt inte 20 minuter att passera den. Vi fick reda på att vinden hade maxat på 46 knop utanför piren, vilket med våra svenska mått är ca 23 sekundmeter. Vågorna   uppskattade vi till  4 meter utanför piren, kanske var dom mindre men i våra ögon så kändes det så iallafall. Inne i marinan stod 3 gubbar och väntade på oss , de hjälpte oss att ta hand om båten då vi själva var både trötta och lite skakade, den ena hade stått uppe i ” Portcontrol” och hört allt på radion. Han hade själv segelbåt och sa att det är mycket svårt att komma in den porten vid den vindriktningen som vi hade, speciellt för en liten båt, kanske hade det gått om vi hade haft lite segel uppe trodde han då motorn inte klarade jobbet själv. Typiskt, för samma tanke hade jag nämnt för Mie ute på havet, vi kanske skulle ta ut lite på focken för att få lite mer fart. Men det är alltid lätt att vara efterklok. Vi blev lite snopna när han frågade varför vi var ute i detta vädret, för våra väderrapporter hade inte nämnt någon gale ”kuling” eller” force 9” beufort, han sa då att på motsvarande engelska ”SMHI” så fanns den med.  Summasumarum så lyckades vi iallafall störa färjetrafiken, få oss en riktig resa,och även en tankeställare. Samtidigt så fick vi oxå konstaterat att båten pallade för trycket, vi pallade oxå för trycket och tror att vi var ganska disciplinerade utan att gripas av panik.  Det känns ju bra inför resten av resan då samma väder skulle kunna dyka upp fler gånger . Vi var givetvis nervösa men tog oss iland vilket vi är nöjda med, idag har vi firat min födelsedag och ska strax gå till puben Colins Yard där vi ska svinga en bägare och även koppla upp oss en stund då han har fritt internet i sin lokal.

Mie har ju såklart tagit med tomtebloss.

Ps. Vi kommer eventuellt få några bilder på oss där ute då en Belgare hörde av sig till oss och sa att han hade fotat det hela.

11 Responses to “Missa aldrig dom lokala väderrapporterna !!”