Vår lilla gula badanka kommer fortsätta att segla på engelskt vatten och är nu såld i Hamble där vi lämnade den till mäklare. Känns både vemodigt och skönt att allt har löst.

Vi har bosatt oss i Undersåker strax utanför Åre där vi har ett litet hus. Vi flyttade hit vid årskiftet och Fredrik har redan fått en del arbete. Jag ska ge mig ut inom dom närmsta dagarna och pröva lyckan att oxå få napp. Har precis fått färdigt på CV,betyg och dyl som det var ett bra tag sen jag kikade över.

Absoluts Isbar i Bangkok

Sen vi lämnade surfingmeckat MuiNe så har vi ju då flygit upp till Hanoi och även tagit en kort sväng ut till HaLong Bay där vi åkte med och bodde på en Djonk.

Djonk Halong Bay

Utsikt från grottan

 Bussresan till och från HaLongBay var nog ett eller två snäpp värre än den till LuangPrabang i Laos ett par veckor tidigare, på bara 20 mil lyckades chauffören med en riktig ”nära döden” upplevelse och ett gäng andra mindre lyckade omkörningar. Det fungerade ungefär som så att man kan använda mötande trafiks väghalva bara man var först, med andra ord så kunde våran buss göra en en omkörning även om det kom mötande trafik, eftersom vi då redan tagit upp den andra väghalvan så fick mötande trafik ta vägrenen istället, mycket smidigt system. Hur som helst så överlevde vi både dit och hem, och det var tur det för HaLongBay var superfint. Det pratades om ca 3000 öar, eller snarare berg, i området. Hemma i skärgården är ju öarna mer som klipphällar med lite skog men här var alla öarna mellan 50 och kanske 200 meter höga bergsknallar. I en del av dem fanns det dessutom grottor, vi fick en tur i den största av dom alla.  Den var helt enorm , tror man skulle kunna fått plats med en hel fotbollsplan där inne utan problem och säkert 15-20 meter högt i tak som mest.

Grottan var gigantisk!

Djonken var stor och fin med sammanlagt 11 hyttar varav 2 st med balkong längst bak, gissa vilka som fick sova där ? Den puttrade omkring med oss bland öarna i en och en halv dag ungefär, sen var det dags att åka tillbaks till Hanoi igen. Morgonen efter flög vi tillbaka till Bangkok igen där vi stannade 2 dagar för lite shopping. Vi provade på helgmarknaden i Bangkok som skulle vara bra och stor, ca 8000 marknadsstånd, försök med det i Emmaboda ! Dock fick vi återigen ge oss på grund av värmen och bristen på organisation. Vi orkar inte med försäljare som försöker med alla trix för att sälja på en saker som man inte vill ha, provar man ett par byxor som inte passar så plockar dom fram en jacka istället och tycker att jag kan väl köpa den istället. Vi gav upp efter 2 timmar och drog oss in mot stan igen och dom gigantiska shopping centrena, där visste vi sen gårdagen att det var någon form av säsongsrea så vi fick ganska bra priser ändå, fast grundpriserna börjar faktiskt närma sig svensk nivå. Inne i märkesbutikerna kostade jeansen ungefär lika som hemma i sverige,1500-2000 kr. Tanken är nu att vi handlat färdigt och ska kunna åka direkt till flyget utan att passera Bangkok city något mer, hoppas det funkar för vi har enormt mycket bagage att släpa på.

Nu ska vi pressa sol och träna bort alla ölen de sista 12 dagarna innan vi kommer hem .  

Vi bokade in oss på en buss för att ta oss upp till Luang Prabang i norra Laos och vi hade läst på nätet att det var ca 8tim buss resa. Att det sen visade sig vara den absolut värsta i sitt slag, vad det gäller krokigt och slingrigt hade vi inte räknat in. Ena kurvan hann knappt avslutas innan nästa påbörjades och chauffören som var värsta rallyföraren tutade konstant för att tala om vår framfart runt varje kurva och samhälle vi dånade förbi. Ska också tillägga att det var en helt fantastisk resa vad det gäller utsikten, blir lite motsägelsefullt dethär, men så är det. Hade jag inte tagit åksjuketablett hade jag nog inte brytt mig om utiskten från bussen, men att åka genom bergsbyarna och se hur folk lever och dessutom alla storslagna berg runt omkring var väldigt fint. Fast vi var mer än tacksamma att vi kom fram levandes efter 9timmar och bestämde direkt att denna bussresa gör vi inte om. Så vi gick raka vägen in och bokade flygbiljett för att ta oss tillbaka till Vientiaine den 17 nov eftersom vi ska flyga därifrån vidare till Ho Che Min City den 18nov.  Nog om bussresan…

En av anledingarna till att vi skulle upp hit till Luang Prabang var för att vi bokat in oss på elefant trekking. (något som jag haft på min ”to do list”sen länge ) Vilkent upplevelse det blev!!! Sammanlagt har vi nog suttit på elefantryggen i 3-4 timmar, vilket känns i häcken kan jag lova!  Vi valde en tur som heter ”live like a mahut” och fick följa hur elefantskötarna jobbar tillsammans med sin elefant  i 1,5 dygn. Vi fick lära oss dom ord som behövdes för att få dom att gå framåt, svänga hö/vä, stanna och för att komma upp på dom. Gick inte så himla bra första gången jag satt däruppe och min elefant bara lunkade iväg helt på eget bevåg och jag kom inte ihåg ett ord mer än vänster, vilket den struntade i fullkomligt! Efter lite övning gick det bättre, fast man märker att elefanten lyssnar mest och troligen helt på sin skötare oavsett om han sitter bakom en på ryggen eller går vid sidan om. Dom är så totalt fästa vid varann och det är något man förstår när man ser dom tillsammans. Den elefanten jag hade och hans skötare hade jobbat ihop i 10år. Under hela vår vistelse har vi haft en egen guide som kunde väligt bra engelska och som har tolkat och följt oss överrallt. På eftermiddagen när vi var klara mer vår elefantbit fick vi åka longtailboat på Nam Kaw river som är en biflod till Mekong bort till ett vattenfall där vi kunde bada i dom olika naturliga poolerna som fallet bildat. Kallt uppfriskande och väldigt skönt efter turen på elefantryggen. 

Middagen den kvällen blev serverad på lodgen där vi bodde. Förrest fritterat sjögräs med vitlök,chili och sesamfrö. Något som äts ofta som snacks. Tyckte själv det smakade hyffsat ok även om Fredrik rynkade en del på näsan. Därefter kom det in nån klar soppa med några blad i, smakade mest som kokt vatten som man låtit bladen dra i. Den var jag benägen att hålla med Fredrik att den inte var någon höjdare. Men sen kom varmrätten in och det var helt ok tradionellt fläsk med lök och nudlar med kyckling. Så vi kunde lägga oss mätta och belåtna även den kvällen.

Dagen efter var det uppstigning kl 6.15 för att gå ut i djungeln för att möta elefanterna  som tillbringar natten med att äta och sova långt in i djungeln där det finns gott om mat. Det var gryning och flodfolket var redan igång med att samla sjögräs och fiska med sina runda nät som dom kastar ut från sina träkanoter. Vi promenerade med vår guide vägen vi gått dagen innan med elefanterna i ca 45min – 1 timme. Sen fick vi vänta där för han visste inte säkert vilket håll dom skulle komma ifrån. Vi satt nog där och väntade ytterliggare 45min innan vi hörde Mahuternas rop och uppmaningar till sina elefanter och så plötsligt dök dom upp runt kröken. Vi fick återigen klättra upp och sitta bakom öronen på dessa stora djur för att sen ta oss ner till floden och bada, tvätta och skubba dom. Hur kul som helst.

Sen var det äntligen dags för frukost för vår del och då hade klockan redan hunnit bli 10.  Det var dags att lämna elefantcampen och ta sig tillbaks till Luang Prabang, vilket vi valde att göra med kajak längs floden. Fredrik och jag i en dubbelkajak och vår guide i en enkelkajak. En dryg 3timmar tur blandat med forsar och annat kul.

 Det som verkligen berör en är folket som lever och bo vid floden. Dom jobbar från grying till skyming på sina små odlignar, plockar sjögräs i floden och fiskar. Hela familjen hjälps åt. Husen består mest av fyra pålar ett golv och vasstak och maten tillagas över öppen eld. En del hade väggar på sina hus men långt i från alla. Det mesta sköt vid floden. Vår gudie berättade att varje bybo får en bit land att odla på gratis, men om någon från en annan by vill bosätta sig i grannbyn eller annat ställe får den personen betala sin jordlott. Intressant sett att se till att folket stannar kvar i byarna. För några pengar har dom inte. Inte mycket iaf.

Det blev ett långt mail men jag hoppas ni orkar läsa allt….

Visumfix vid gränsen till Laos

 Vidare med Tuk Tuk  dom återstående 2milen för att komma till Huvudstaden Vientiane. Vi checkade in på ett hotell i mindre god klass men som funkar ok. Laos är betydligt fattigare land än Thailand och det märks tydligt. Huvudstaden känns som en småstad vilket iof är väldigt skönt. Här drar tanterna runt på sina kärror med rishattar på huvet, dom små barnen hänger bak på ryggen i tygskynken och det är allmänt skön stämming. Vi ville ju utnyttja vår tid i stan och passade på att kika runt. Åt lunch på en lokal restaurang och frågade oss runt angående ett spa hos munkarna där man bastar örtångbastu och får massage efteråt.

Laoitiskt spa på tempelområdet

Vattenånga stiger upp genom golvplanken

 Att vi vid det laget inte hade sovit särkilt mycket på 1,5 dygn tänkte vi inte på eftersom nyfikenheten tar överhand. Vi hittade vårt spa, en trähydda på pålar inne på tempelområdet strax utanför Vientiane. Man eldar under huset i en stor plåt tunna som är fylld med vatten och olika örter, där vattenångan sen stiger upp genom golvet in i den såkallade bastun. Sikten där inne är lika med noll. Men det var väldigt behagligt med dom 60 graderna som temperaturen var. I pauserna fick man dricka varmt ört te, fast vi hade nog föredragit kallt vatten men det fanns inte. Efter 2 turer i bastun kände vi oss ganska spaka i kroppen och fick vila en stund innan det var dags för 1timmes helkroppsmassage.

Varmt ört te dricks mellan bastupauserna

Kontentan av det hela blev 2 fullkomligt slut svenskar som nätt o jämt tog sig tillbaka till hotellet. Där jag (Mie) har tillbringat hela kvällen och natten som en ostkrok runt den Laoitiska toan. (Maten vi åt tidigare på dagen var troligtvis inte den bästa, och med förlite sömn, förmycket bastu och all massage där man tryckt igång en massa punkter på kroppen blev det förmycket. Fredrik klarade sig bättre igår, men ligger efter på både mat och sovkontot så idag har han 38,5 i feber, träningsverk efter massagen och ingen matlust. Vi ligger båda nerbäddade på hotellrummet. Men hur eller hur så var det i allafall en fantastisk upplevelse med bastun och massagen även om resultatet kunnat vara bättre.

Febrig Fredrik

Vi har även tagit ut vår första miljon på banken… i kip som valutan heter. 10.000 kip =1 USD så det blir stora buntar med sedlar man går omkring med.

En annan gång skulle vi åka fin VIP-buss upp från Phuket och hit, det var oxå lite anorlunda. Bussen gick samma sträcka som tåget, Phuket till Bangkok, biljett får man köpa för hela sträckan oavsett var man tänker hoppa av. Bussen gick klockan 18.00 och vi beräknade själva att det skulle ta ca 7 timmar att åke de 55 milen upp till Huai Yang. Vi ville förbereda personalen på att vi tänkte stiga av mitt i ingenstans klockan 01:00 på natten, så vi började prata med bussvärdinnan, ja dom hade faktiskt en sådan. Två chaufförer, en värdinna och en som lastade bagaget och sen var nästan bussen full. Hur som helst så förklarade vi för värdinnan att vi ville stiga av i förtid och i vanlig ordning så förstod hon inte mycket av vad vi sa, så snart hade vi en hel hop med folk som skulle hjälpa till. Detta samtal skulle aldrig kunna återges i text men efter att Mie dragit med sig nattchauffören till en karta så var iallafall han helt på det klara med vart vi skulle och vi fick t.o.m den internationella tummen upp och då är väl saken klar, eller ? Ankomsttiden var beräknad till klockan 04:00 vilket inte riktigt stämde med våra planer, återigen fick vi gå en match med hela högen, bussen kommer till Bangkok kl 06:00 och det är 35 mil mellan Bangkok och Haui Yang. Detta försökte jag förklara att det var lite orimligt, men då blev en äldre man nästan lite sur och sa att deras bussar kör minnsan i 120 km/h så det stämde visst. Ok, tänkte jag i Thailand hinner man dubbelt så långt på två timmar även om man kör i 120 km/h, sen ringde jag och bokade en taxi till klockan 02:00 iallafall. En taxi som sen aldrig dök upp heller, vi lyckades dock ringa och väcka upp en annan som kom efter en stund, känns bra för man vill helst inte gå genom hela byn mitt i natten, det är ett par kilometer plus att man passerar ungefär 2 miljoner hundar på vägen.

Tar en kortis om trafiken oxå, här nere kör man precis som man vill , omkörningar gör man på den sida som är ledig, alltså kan det bli både in och utsida. Behöver man flytta en ko så tar man den på flaket av sin pickup, inga problem. På motorvägen har man inga fina planskilda avfarter och korsningar utan man lägger bara in lämpliga ställen för U-svängar mellan varven, så man kan ta sig över till den andra köriktningen. Det blir alltså så att ska du svänga av motorvägen till höger så får du köra förbi avfarten fram till nästa godkända U-sväng , vända där och sen svänga av till vänster när du passerar den avfarten som du ville till. Observera att dom har vänstertrafik när ni försöker förstå vad jag just skrev.

Slutsatsen är att det är lite anorlunda men det är ju å andra sidan anledningen till att man åker hit.

Akvariefiskar på riktigt!

Både på Railay beach och Monkey Island såg vi apor. Glasögonapan (som jag inte kommer ihåg vad den heter egentligen, men den kallas även så) Såg vi på Railay, dom är väldigt skygga och äter enbart blad, oehört söta små filurer. Medans Makaerna var väldigt oskygga och åt allt som kom i deras väg. Punktliga var dom oxå varje dag halv 4 kom dom ner från djungeln till Railays finaste strand PhraNang då dagens försäljning av grillade majskolvar, kycklingspett, kokosnötter mm börjat ebba ut och papperskorgarna var fulla med rester.

www.youtube.com/watch?v=s1gbqUL8DnQ

Nu är vi tillbaks i lugnet i Hua Yang (trodde vi) igårkväll bröt helvetet lös. Det åskar mycket så det är vi vana vid men det brukar oftast hålls sig på lite avstånd. Jag är dessutom inte åskrädd, men igår var det så t.o.m jag tyckte att nu räcker det! Det åskade från alla håll o kanter rakt över huvet på oss, så hela huset utan att överdriva skakade. (Hade inte varit läge o ha Jennie här) och inte ville det dra vidare heller. Någongång framåt 2-3 i natt flyttade det sig för att komma tillbaks igen i morse vid 6-tiden. Regnet har vräkt ner enda sen kl 18 igårkväll och tur är väl det, för någon brandkår i byn finns inte, om det nu skulle börja brinna. Några som däremot älskar örsegenet är grodorna vakten Aonan skakar bara på huvet när jag gick ut i morse med min kamera för att filma oväsendet. (Kan säga att det hörs betydligt högre i verkligheten, men det fattar ni nog) Fick inte syn på dom och vågar inte trampa runt i gräset för ormarna. Men dom hörs…grodorna alltså!

www.youtube.com/watch?v=8gjh2z9pCgI

Apropå ormar så höll vi på att köra över en grön mamba på väg till gymet idag men den klarade sig. Vi vände runt moppen o körde tillbaks o tittade på den. Dom ser ut som ett långt alldeles limegrönt kraftigt grässtrå, den var väl 50-60cm lång o gillade inte alls vårt sällskap utan ringlade iväg med överkroppen rest 10-15 cm. Man får passa sig för dom rackarna för dom kan vara rejält giftiga. Finns 2 sorter här och den med brun svanstipp ska man vara x-tra försiktig med. Här säger byborna att alla ormar som har brunt på sig är giftiga men det är lika bra o hålla avstånd till alla typer av ormar.